Om skogsstigens hemligheter – spår av skogsväsen
Om du har missat sagorna och “Skogsstigens hemligheter” med spår av skogsväsen, finns det möjlighet att den dyker upp igen men när och var vet ingen än …
Fråga gärna din kommun om de vill att den portabla “skogsstigens hemligheter” ska dyka upp i just din kommun eller varför inte på en kursgård eller liknande…
Under tiden du väntar på att den ska dyka upp finns här lite information om skogsväsen, från boken
“Lyktgubben, skogsfrun och andra väsen” av Tor Jäger och Jan Jäger. :
Från sidan 7
I de djupa skogarna, brusande älvarna, inne i bergen och långt under jorden gömmer sig fantastiska väsen. Men det gäller att ha ögonen med sig och känna igen spåren om man ska upptäcka dem. I hundratals år har berättelser om olika väsen vandrat från gammalt till ung. Men där älvorna dansar ser många idag bara dimslöjor som böljar. De missar vättarna som kikar fram bakom gråstenen och ser bara en mossig stubbe där den gamla trollgubben hukar. Men med lite träning har vem som helst, även i vår tid, goda chanser att få en glimt av ett väsen.
ÄLVOR (sid 56)
Älvorna är svåra att få syn på. De gör sig osynliga eller så uppträder de i skepnad av små grodor, möss eller sländor. Kanske hör du deras klingande röster eller deras vackra musik. Har du tur kan du se spår i gräset efter deras dans. Gräset är lite lätt tillplattat som av små tunna fötter. Där älvorna dansat växer ibland svampar upp i ring. Dem kan man se i skogen eller till och med i gräsmattor. Älvorna bor i en jordhög eller i kanten på en bäck. De är snälla och vackra väsen men de kan vara rätt busiga. Man bör inte skräpa ner där de bor eller störa dem.
Här kommer en text inspirerat av texten i samma bok som ovan samt lite text från mig ( Lyktgubben, skogsfrun och andra väsen av Tor Jäger och Jan Jäger)
Väsen förklarar vår mystiska värld (sid 62):
Vår värld är full av saker vi inte förstår. Konstiga rop i skogen kunde vara skogsfrun som lät. Och hur hamnade egentligen de jättestora stenblocken på slättlandet långt ifrån bergen? Jo, det var ju jättarna som kastat dem dit en gång för länge sedan. Folktrons alla väsen var förr ett sätt att förklara alla märkliga saker som hände i naturen. Idag vet vi mer om vår värld än vad människorna visste för länge sedan. Vi vet att det inte var jättarna som kastade ut stenblocken i naturen utan at de fördes hit med inlandsisen och lätet i skogen kunde vara från fågeln gröngöling.
När det inte fanns TV, dator eller mobiler samlades folk för att både få veta saker som hade hänt men också för att lyssna på påhittade berättelser eller sägner, sådant som sades ha hänt. De kunde samlas kring en eld och någon började berätta.
Fotograf: Anja Callius
